söndag 20 juli 2008

Headshot on: Olle Kirchmeier

Namn: Olle Kirchmeier
Ålder: 18
Smeknamn: Den Tyska Maskinen
Lag: the Lords of Dodgetown
Yrke: Fotograf
Idrottsbakgrund: Fotboll, boxning och trefaldig mästare på 3.6 km löpning i högstadiet
Spelartyp: Svårbeskrivlig


Signaturmove: Sneak Pitch

Dodgeball är visuellt vackert. Det tycker i alla fall Rockfotos Olle Kirchmeier. Varje lördag tar han med sin kastarm och kamera till courten på jakt efter drömbilden.
- Jag vill fånga ett headshot exakt vid träffen, så man verkligen ser hur bollen formas efter huvudet, säger Olle Kirchmeier.

När upptäckte du dodgeball?
- I grundskolan när vi hade en amerikansk vikarie på gymnastiken. Tror lektionen slutade med två besök hos sjuksyster... Jag hörde om Stockholm Dodgeball Association av några vänner och jag och Petter Brandt styrde upp ett lag. Sedan första matchen i KTH-hallen var jag fast.

Vad fastnade du för?
- Det finns mycket som gör dodgeball bra, men jag har en förkärlek för snygga, höga hopp, fina lyror och riktigt hårda headshots.

Du är rockfotograf. Om du skulle likna spelet vid en konsert – vilken skulle det vara?
- Sveriges i särklass bästa liveband, The Hives. I dodgen hittar vi såväl farten och intensiteten som Howlin' Pelles kaxiga mellansnack.



"Dodgeball är som en konsert med The Hives"



I Facebookgruppen Stockholm Dodgeball Association finns över 400 bilder – fler än i Heidi Klums fanclub på samma community. Många bär din byline. Vad gör dodgeball så fotovänligt?
- Jag har alltid gillat att fota saker med fart i. Och så är det jäkligt snyggt med alla färger och sköna outfits. Jag har alltid intresserat mig för lagdräkter, ibland kanske mer för dem än för själva sporten.

Ditt lag Lords of Dodgetown var det första laget att spela i matchande outfits. Varför var det viktigt för er?
- Det kändes som ett måste. Vi ville redan från början visa att vi var ett lag att räkna med, inte bara några ensamma krigare som kommit för att fånga några random lyror. Sen minns ju alla Sveriges vita lagdräkt i straffläggningen mot Rumänien i fotbolls VM ’94…

Ni spelar i lila och gult. Någon tanke bakom det?
- Nej. Vi ville helt enkelt ha något som stack ut och syntes på långt håll. Jag måste tyvärr dementera alla rykten rörande om att vi skulle vara ett farmarlag till LA Lakers.



Över till spelet då. Hur är du som spelare?
- Snabb och aggressiv, men bitvis feg. Särskilt i början av spelet. Jag kommer igång mer mot slutet, när antalet spelare minskat.

Ditt smeknamn – den Tyska Maskinen – var kommer det ifrån?
- Jag tror att det myntades av Markus Persson efter att jag i en tre-mot-två situation först tagit en svår lyra på närhåll mellan knäet och armbågen, för att sedan kontra och ta ut de två kvarvarande spelarna, allt inom loppet av några sekunder.

Du tar en del udda lyror…
- Ja, jag är väldigt stolt över dem. En personlig favorit är den med hakan.

Du är en av de få spelare som kastar underarmskast, så kallat ”Sneak Pitch”, vilket bland annat har fällt giganter som just Markus ”Dodgefather” Persson. Varför kastar du så?
- Jag har alltid varit dåligt på att kasta överarmskast, antagligen för
att jag är för svag i armarna. Så istället för att försöka mig på det så
slungar jag i stället iväg bollarna underifrån, något som ibland kan
överaska.

Är du aldrig orolig att motståndaren ska ta lyra?
- På mina underarmskast? Jo, det är klart, de får ju inte samma överskruv som det vanliga kastet och är därför lättare att greppa, men det är smällar man får ta.

Finns det någon spelare som du tycker tillför något extra till spelet?
- Det finns många spelare som tillför den där lilla extra spänningen till matcherna. Några personliga favoriter är Mats Bax split-lyror, Petter Brandts suicides och Fläckeruds signaturmove: Tornado of Terror.

onsdag 16 juli 2008

Headshot on: Anders Fröjd

Namn: Anders Fröjd
Smeknamn: Många
Lag: Red Stripe Warriors
Yrke: Brandman
Idrottsbakgrund: Handboll, blindboll och dövboll. Jag hade lite handikapp i dövboll, eftersom jag inte är blind.
Spelartyp: Offensive, aggresive last man standing
Signaturmove: Suicide of Death


Anders Fröjd upptäckte dodgeball genom kultfilmen med samma namn. Då han såg en artikel om Stockholm Dodgeball Association i DN på Stan kände han direkt att det var något för honom.
- Nu är jag helt hooked och vill spela varje dag, säger Anders Fröjd.


Vad är grejen med dodgeball?
- Det är en sjukt roligt och annorlunda sport där ens talanger sätts på prov hela tiden. Sammanhållningen både på och runt om banan är utan motsvarighet och jag småmyser hela tiden på courten! Entouraget som inte lirar utan bara är där för att ha roligt gör sporten till vad det är och är lika viktiga som spelarna! Keep up the good work!

I turneringen ”Five D's of dodge” tog du hem både cupsegern åt ditt lag Red Stripe Warriors och titeln som Armageddon Survivalist. Hur kändes det?
- Jag kan inte säga att jag vann cupen själv. Vi spelade som ett lag efter de riktlinjer som vår kapten Mats Bax dragit innan tävlingen ("vi pippar dom") och förtjänade att vinna. Men självklart är jag nöjd med att få avsluta med en riktigt bra catch och galen suicide.

"Man måste lita på sina kunskaper och våga satsa"

Du avslutade med ditt signaturmove - Suicide of Death - även i Armageddon, man-mot-man mot rutinerade Armand Mirpour...
- Ja, det kanske inte är det bästa alternativet när man kör Armageddon, men man måste ju lita på sina kunskaper och våga satsa. En väl utförd Suicide of Death kan paralysera vilken motståndare som helst, rutinerad som rookie. Gick ju bra den här gången, så jag hoppas på fler framgångar i den grenen.

Hade du missat hade du varit ute och förlorat. Du verkar sakna nerver...
- Jag saknar inte nerver, men litar fullt på mina och mina lagkamraters styrkor. Då blir det lätt att prestera.

Du är veckans Armageddon Survivalist och ofta bland de sista på planen. Hur kommer det sig?
- Min survival instinct håller mig vid liv och jag hatar verkligen att förlora. Jag är nog den sämsta förloraren på courten. I Armageddon gäller det bara att hushålla med energin, ta ut de starka först och inte göra bort sig med ett dåligt catchförsök eller bjuda på en lyra.

"Ta ut de starka"... finns det någon spelare som du känner tillför något extra till spelet?
- Dodgefather Markus Persson. Han har tagit spelet till Sverige och gör det unikt och speciellt med sitt breda register på planen.

Du har en av Dodgeballsveriges mest fruktade högerarmar. Hur har du tränat upp den?

- Många sena nätter och tidiga mornar i gymmet plus ett antal säsonger handboll, hehe.

I vilken division spelar du och på vilken position?
- Jag är handbollsmålvakt i Allsvenskan, men satsar nu mer på dodgeballen. Jag har ju kastat och fångat en del bollar i mina dagar, så det har jag gratis.

Du är kolossalt vältränad, men svettas ändå som en get på plan. Vad är grejen?
- Haha, en vältränad människa svettas och när jag spelar så spelar jag nog mest av alla som är där! Har någon form av sjukdom som gör det svårt för mig att ta det lugnt och sitta still när jag har bollar i närheten, hehe.

Du har länge spelat som lone warrior (spelare utan lag) men värvades nyligen till Red Stripe Warriors. Vad är skillnaden mellan att spela ensam och att vara en del av ett lag?
- Som lone warrior spelar man bara för sig själv och då gör det ingenting om man har en dålig dag. Nu däremot gäller det alltid att ta med sitt a-game till courten och prestera för sina lagkamrater! Man vinner som ett lag och förlorar som ett lag.

måndag 14 juli 2008

Dodgeballregler


Dodgeballregler (Stockholm style)

Laget:
Sju spelare på plan, fördelaktligen i matchande outfits.
Fritt antal avbytare som kan sättas in vid skada eller Time Out.

Planen:
15x9 meter. Delad i två lika stora halvor via en mittlinje.

Starten:
7 stycken bollar placeras på mittlinjen. Tre storra bollar på vardera sidan om en liten precisionsboll i mitten.
Lagen samlas vid varsin kortände.
På signal är det fritt att plocka de tre stora på respektive lags högra sida. Mittenbollen är fri för båda lagen.
En spelare måste backa tre steg innan hon/han får kasta eller passa bollen bakåt till en medspelare som står på tre stegs avstånd. Detta gäller endast vid start.

Spelet:
Spelet går ut på att bränna ut motståndarlaget.
Spelare får röra sig fritt med boll och ha flera bollar samtidigt.
En boll är bara farlig om den är aktiv, alltså om den inte nuddat väggar eller golv.

En spelare är bränd om:
- En aktiv boll träffar någonstans på kroppen (huvudet är roligast).
- Någon i motståndarlaget tar lyra på ditt kast (också kul)
- Du kliver utanför tillåtet område med någon kroppsdel (tråkigt).


En spelare får använda boll som skydd och stöta bort motståndarkast, men tappas bollen efter blockering är spelaren bränd.

Liggande spel är inte tillåtet.
En liggande spelare kan dock fortfarande bli bränd.

Specialfall:
- Om en spelare träffas av en boll och en medspelare fångar bollen innan den dör (träffar vägg, golv) klarar sig båda och det räknas som lyra. Se ovan.
- En spelare kan hoppa över mittlinjen för att bränna en motståndare. När han/hon nuddar marken är han/hon bränd. Alla kast som görs i luften räknas dock som vanligt. Man kan alltså offra sitt "liv" för att ta ut den siste motståndaren (Suicide of Death).


Att notera:
- Stockholm Dodgeball Association premierar extravagant spel, laganda och matchande outfits. Man vinner inte alla matcher, men kan alltid vinna publiken.
- Likt flera andra klassiska kampsporter gör Dodgeball inte bara gott för kroppen utan även själen.