Headshot on: Olle Kirchmeier

Namn: Olle Kirchmeier
Ålder: 18
Smeknamn: Den Tyska Maskinen
Lag: the Lords of Dodgetown
Yrke: Fotograf
Idrottsbakgrund: Fotboll, boxning och trefaldig mästare på 3.6 km löpning i högstadiet
Spelartyp: Svårbeskrivlig

Signaturmove: Sneak Pitch

Dodgeball är visuellt vackert. Det tycker i alla fall Rockfotos Olle Kirchmeier. Varje lördag tar han med sin kastarm och kamera till courten på jakt efter drömbilden.
- Jag vill fånga ett headshot exakt vid träffen, så man verkligen ser hur bollen formas efter huvudet, säger Olle Kirchmeier.

När upptäckte du dodgeball?
- I grundskolan när vi hade en amerikansk vikarie på gymnastiken. Tror lektionen slutade med två besök hos sjuksyster... Jag hörde om Stockholm Dodgeball Association av några vänner och jag och Petter Brandt styrde upp ett lag. Sedan första matchen i KTH-hallen var jag fast.

Vad fastnade du för?
- Det finns mycket som gör dodgeball bra, men jag har en förkärlek för snygga, höga hopp, fina lyror och riktigt hårda headshots.

Du är rockfotograf. Om du skulle likna spelet vid en konsert – vilken skulle det vara?
- Sveriges i särklass bästa liveband, The Hives. I dodgen hittar vi såväl farten och intensiteten som Howlin' Pelles kaxiga mellansnack.

"Dodgeball är som en konsert med The Hives"

I Facebookgruppen Stockholm Dodgeball Association finns över 400 bilder – fler än i Heidi Klums fanclub på samma community. Många bär din byline. Vad gör dodgeball så fotovänligt?
- Jag har alltid gillat att fota saker med fart i. Och så är det jäkligt snyggt med alla färger och sköna outfits. Jag har alltid intresserat mig för lagdräkter, ibland kanske mer för dem än för själva sporten.

Ditt lag Lords of Dodgetown var det första laget att spela i matchande outfits. Varför var det viktigt för er?
- Det kändes som ett måste. Vi ville redan från början visa att vi var ett lag att räkna med, inte bara några ensamma krigare som kommit för att fånga några random lyror. Sen minns ju alla Sveriges vita lagdräkt i straffläggningen mot Rumänien i fotbolls VM ’94…

Ni spelar i lila och gult. Någon tanke bakom det?
- Nej. Vi ville helt enkelt ha något som stack ut och syntes på långt håll. Jag måste tyvärr dementera alla rykten rörande om att vi skulle vara ett farmarlag till LA Lakers.

Över till spelet då. Hur är du som spelare?
- Snabb och aggressiv, men bitvis feg. Särskilt i början av spelet. Jag kommer igång mer mot slutet, när antalet spelare minskat.

Ditt smeknamn – den Tyska Maskinen – var kommer det ifrån?
- Jag tror att det myntades av Markus Persson efter att jag i en tre-mot-två situation först tagit en svår lyra på närhåll mellan knäet och armbågen, för att sedan kontra och ta ut de två kvarvarande spelarna, allt inom loppet av några sekunder.

Du tar en del udda lyror…
- Ja, jag är väldigt stolt över dem. En personlig favorit är den med hakan.

Du är en av de få spelare som kastar underarmskast, så kallat ”Sneak Pitch”, vilket bland annat har fällt giganter som just Markus ”Dodgefather” Persson. Varför kastar du så?
- Jag har alltid varit dåligt på att kasta överarmskast, antagligen för
att jag är för svag i armarna. Så istället för att försöka mig på det så
slungar jag i stället iväg bollarna underifrån, något som ibland kan
överaska.

Är du aldrig orolig att motståndaren ska ta lyra?
- På mina underarmskast? Jo, det är klart, de får ju inte samma överskruv som det vanliga kastet och är därför lättare att greppa, men det är smällar man får ta.

Finns det någon spelare som du tycker tillför något extra till spelet?
- Det finns många spelare som tillför den där lilla extra spänningen till matcherna. Några personliga favoriter är Mats Bax split-lyror, Petter Brandts suicides och Fläckeruds signaturmove: Tornado of Terror.